Vilken match

Ja gårdagens match mot Huddinge blev så jämn, tuff och tät precis som vi trodde. Direkt från nedsläpp kunde man skönja vilken karaktär matchen skulle få. Både lagen vred upp tempot ordentligt men allra starkast kom vi ut, det är vår hemmaborg och vi vill tillbaka till tiden då motståndarna direkt ska känna att, oj ikväll kommer det bli tufft att vinna…

Både första perioden och första delen av den andra perioden har vi bra kontroll på händelserna och Huddinge har lite tur som leder matchen med 1-2 efter andra perioden.

Den tredje perioden startar rätt jämnt men Huddinge tar över en bit in i perioden och under ett par minuter är vi illa ute, men precis som Tim Sandberg i Huddinges mål så gjorde Sammy Gustavsson i vårt mål en bra insats. Efter halva perioden går isen sönder i samma veva som att vi får ett power play, efter ett långt break så tar det bara 10 sekunder in i pp:et innan Oskar Lundberg sätter dit kvitteringen. Det blir sedan inga fler mål under matchen eller på övertid.

Det krävdes en felträff på straffarna för att avgöra, målvakterna räddade samtliga straffar fram till att Oskar Lundberg tänkte stänka dit ett slagskott men pucken hoppar till och han får en felträff som ställer Tim Sandeberg i Huddinges mål. Jag tycker att vi vinner rättvist sett till hela match, men vad som var minst lika glädjande var att vi efter den dåliga fjolårssäsongen äntligen fick visa hemmapubliken hur bra ishockey vi kan spela.